Vi fick en förfrågan via mail om att reda ut evidensen för två olika behandlingar av post-traumatiskt stressyndrom, PTSD.

Det handlar dels om den mycket populära metoden EMDR, som används av såväl legitimerade terapeuter som av pseudovetare, och dels om Lifespan Integration, en metod som jag inte stött på tidigare.

I USA kan Lifespan Integration bota en massa åkommor, och dessutom göra dig bättre på sport (särskilt golf)!

Jag ger en kort beskrivning av de två metoderna, med lite information om evidensläget. I inlägget ser ni också exempel på hur de två metoderna förekommer hos lekmannaterapeuter. Längst ner finns min förståelse av hur EMDR utförd av seriösa (legitimerade) behandlare är tänkt att gå till, för de som vill fördjupa sig. Där kan man också se hur många fler komponenter som ligger i behandlingen än de omstridda ögonrörelserna som gett metoden dess namn.

Vid PTSD hanterar man mycket svåra trauman som när de börjar bearbetas kan väcka mycket starka reaktioner hos patienten. Därför är det av yttersta vikt att behandlaren är psykolog eller psykoterapeut, och därmed van att hantera psykiska sjukdomstillstånd.

MBE-kliniken erbjuder snabbhjälp mot rökning

EMDR: Eye movement desensitization and reprocessing.

Metoden uppfanns 1989 av en amerikansk forskare och psykolog genom att hon bearbetade sina egna jobbiga minnen. Man konkretiserar den traumatiska upplevelsen genom att be patienten frammana den mest skrämmande bilden av händelsen som möjligt, och beskriva denna. Genom att gång på gång exponera patienten för denna bild, och samtidigt föra ett finger fram och tillbaka framför dennes ögon, minskar patientens ångest kring minnet. På senare tid har man experimenterar med att istället för fingerviftning ”tappa” med ett finger växelvis på varje sida av kroppen, vilket ofta visat sig lika effektivt. Det har även gjorts försök att genomföra behandlingen helt utan dessa fysiska komponenter, vilket inte verkar ha försämrat effekten av terapin. EMDR och Kognitiv Beteendeterapi är de samtalsterapier som rekommenderas av Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) för behandling av PTSD. (Deras likvärdiga effekt stöds av denna metaanalys.) Där slås också fast att ögonrörelserna i sig saknar betydelse för behandlingens effekt.

Lifespan Integration (LI)

Metoden skapades 2002 av en licencierad amerikansk terapeut (”licensed mental health counselor”). Genom sitt arbete med traumatiserade vuxna (hon har bland annat arbetat med EMRD). Man arbetar med ”det omedvetna” och vägleder patienten genom en tidlinje över dennes liv, kantad av olika viktiga händelser. Förutom PTSD hävdar de svenska förespråkarna att LI kan användas framgångsrikt mot anorexi, bulimi och disassociativa störningar (förekommer vid t.ex. borderline personlighetsstörning och multipel personlighetsstörning). Vid sökningar på PubMed och Google Scholar kommer inga vetenskapliga undersökningar av metoden upp. Det finns inte heller några studier länkade till de amerikanska sidor som marknadsför metoden som ”Science-based therapy”.

På Comunicera lär man sig såväl KBT som NLP och EMRD på två kurser á 10-14 träffar vardera.

Metoden EMDR

EMDR genomförs i åtta steg:

  1. Anamnes: Bedömning (inklusive patientens historia)
  2. Förberedelse: Information om terapin och grundläggande träning i att återfå lugnet när det kommer jobbiga tankar
  3. Genomgång av protokollet: Man identifierar patientens trauman. Patienten beskriver en störande bild från den traumatiska händelsen, och en jobbig och en eventuellt också positiv känsla som är förknippad med den. Den positiva känslan ska graderas utifrån hur positiv den är, från 1 till 7. Den jobbiga känslan graderas mellan 1 och 10 utifrån hur störande den är. Man letar också efter kroppsliga sensationer kopplade till traumat.
  4. Desensibilisering: Det är i det här momentet som ögonrörelserna traditionellt använts. Under tiden ska patienten hålla den traumatiska bilden (och eventuella kroppsliga sensationer) uppe och associera fritt utifrån detta. Därefter får patienten ”sudda ut” den jobbiga bilden och fokusera helt på nuet. Man samtalar om hur det känns och kändes, och slutligen får patienten återigen gradera de jobbiga känslorna från 1 till 10. Man fortsätter på samma sätt tills siffran är mycket låg.
  5. Installation: Sedan börjar man arbeta med den positiva känslan kring minnet, som från början kan vara väldigt liten. Samtidigt måste det vara något realistiskt, t.ex. att man klarade av situationen eller att man är värd något trots det som hänt. Man gör på samma sätt som med de jobbiga känslorna, och slutar när patienten graderar att den positiva känslan är på 6 eller 7 av 7 när hen exponeras för traumat.
  6. Kroppsgenomgång: Om det fortfarande finns fysiska reaktioner som dyker upp i samband med att bilden av traumat kommer upp, så fortsätter man att jobba med dessa.
  7. Avslutning. Man är mån om att patienten är stabil när varje session avslutas, därför tar man sällan en minnesbild på enbart en session. Mellan sessionerna uppmanas patienten att vara uppmärksam på tankar och känslor som dyker upp, och gärna att skriva ner dessa. Man kan också uppmana patienten att använda avslappningstekniker.
  8. Uppföljning och utvärdering. Sker i början av nästa session.

Källa: http://www.uppsatser.se/uppsats/52f1e72695/