Agnes Scott är 23 år och utbildad socionom bosatt i Stockholm. Hon har gått i Waldorfskola 1998-2007 och innan dess på Waldorfförskola i tre år. Denna intervju handlar om hennes erfarenheter därifrån.
Agnes skriver även skönlitterära texter på fritiden och publicerar just nu en roman (Trädgårdsmästarens barn) om sina upplevelse av att växa upp i en antroposofisk Waldorfskola. Romanen läggs upp på tradgardsmastarensbarn.blogg.se.
Kort om Waldorfskolor
Waldorfskolorna grundades av Rudolf Steiner i början på 1900-talet. Steiner grundade även religionen antroposofi, vars livsåskådning ligger till grund för Waldorfpedagogiken. Kritikerna av pedagogiken säger att den är auktoritär och kunskapsfientlig. Förespråkarna menar dock att det handlar om att barnen ska utveckla alla sina förmågor för att bli hela människor.
Intervju med Agnes Scott
Waldorfskolan betraktas ibland som en slags harmonisk frizon för barn i ett modernt stressat samhälle. Vilka normer upplevde du i Waldorfskolan?
Generellt fanns det ett motstånd mot kritiskt tänkande. Om man någon gång hade invändningar mot undervisningen eller hade kritiska frågor blev lärarna ofta väldigt arga.
Under låg- och mellanstadiet fanns det mycket regler kring hur man skulle klä sig. Man fick till exempel inte ha svarta kläder, man fick inte ha kläder med tryck eller text på och man fick inte ha nagellack eller smink. Dök man någon gång upp till skolan med nagellack fick man tvätta bort det direkt.
Vi fick inte ha någon form av elektronik. Vi fick inte ha mobiltelefoner eller mp3-spelare i skolan. Lärarna kallade det “maskiner” och sa att vi inte fick ha med oss “musikmaskiner”. När vi åkte på klassresor fick vi inte heller ha med oss läsk eller serietidningar. Man fick aldrig någon förklaring till varför.
Generellt så fick man ingen förklaring. Det fanns bara en massa regler och ville man veta varför reglerna fanns kändes det ofta som om lärarna inte visste vad de skulle svara. Ofta sa de att vi skulle få veta det när vi blev äldre.
Vi fick inte heller spela fotboll förrän vi gick i sjätte klass. Anledningen sa de var att fotboll var en aggressiv sport. De hade en historia de berättade om att fotbollen hade börjat med att man sparkade på ett avhugget huvud, därför hade det uppkommit på ett aggressivt, våldsamt sätt. De sa även att sparkar i sig var aggressivt, så vi fick inte spela fotboll förrän vi blev äldre. Samtidigt hade de inget emot andra lekar såsom brottning, som också kan uppfattas aggressivt, eller andra bollsporter.
Senare har jag förstått att det egentligen handlade om att Steiner tyckte fotboll var dåligt, eftersom han gjorde en distinktion mellan kropp och huvud och att han menar att det finns något antiintellektuellt och djuriskt med att använda den kroppsdel som är längst bort från huvudet. Det här förklarades inte under skoltiden utan det har jag letat fram själv.
Vilken syn hade de på sin egen pedagogik jämfört med utomstående skolor?
Generellt så fanns det en inställning hos lärare och positiva elever om att Waldorf fungerade bättre och att man lär sig mer än i vanliga skolor. De ansåg också att om man gått Waldorf så har man kunskap på en annan “själslig” nivå.
Samtidigt fanns en underliggande rädsla för att behöva komma i kontakt med “världen utanför”, som om man vore rädd att konfronteras med sin egen myt och kanske skulle upptäcka att det inte alls är så. De pratade mycket om “kommunala skolor” och sa att där var det hårt och eleverna blev mobbade. Jag minns inte vad de sa om samhället i stort men vad jag minns starkt är deras bild av alla skolor som inte var Waldorfskolor. De odlade en skräck för vanliga skolor så att många, när det var dags att välja gymnasium, inte vågade byta till en annan skola fast de kanske ville.
Fanns det inslag som i efterhand verkar ha varit konfessionella?
Ja, det var en del prat om “Anden” och “Guds ande”. Varje morgon bad vi “morgonspråk”, där en vers var: “…där människan i sin själ, åt Anden boning ger”. De pratade även om bibliska och kristna fabler som om de vore sanning.
Kemiundervisningen och framförallt biologin (som kallades växtlära) handlade mycket om biodynamisk odling. Det kanske inte är rent konfessionellt men det handlar ändå om att man får lära sig någon sorts new age-ockultism som om det vore faktabaserat.
Fick ni lära er sagor, myter och liknande utan att det klargjordes att de inte hänt i verkligheten?
Ja, Gamla Testamentet beskrevs som en faktisk redogörelse av historiska händelser. Det gjorde också berättelsen om ärkeängeln Sankt Mikael, som man firar i Waldorfskolor en gång om året på den så kallade Mikaelidagen. Man sätter då upp ett spel där Sankt Mikael dräper en drake. De här berättelserna beskrevs inte som sagor utan som verklighet.
Man gjorde egentligen ingen direkt skillnad mellan historia och religion. När man undervisade om kristen religion berättades det som om det vore historia och samma sak gällde berättelser om asatro. Historiska fakta vävdes ihop med myter och legender. Uppenbarelser av änglar och liknande berättades parallellt med fakta om historiska samhällen.
Fick ni ha egna läroböcker?
De enda ämnen vi hade egna läroböcker i var matematik och språk. Vi fick dock inte dessa böcker förrän vid sjätte klass. I de andra ämnena skrev vi “periodhäften” – böcker som var handgjorda av föräldrar, som vi skrev i med färgpennor. Jag tror inte att vi heller här fick någon förklaring till varför vi inte hade läroböcker, möjligen sa de att vi skulle skapa dem själva istället. Men jag minns det inte som att det fanns särskilt mycket kreativitet inblandat. Vi var tvungna att skriva i skrivstil med tjocka färgpennor (blyerts och bläck var förbjudet) och rita ramar på varje sida av böckerna. När vi fick ett omdöme bedömes hälften av det utifrån hur fint vi gjort vårt periodhäfte.
Vad hände om några ville lära sig mer än vad kursen innehöll?
Just det har jag inget klart minne av, men det sågs som ett problem att jag redan kunde läsa när jag började skolan. Det fanns en tydlig idé om vad man skulle kunna och inte kunna. Det var ett problem att själv inhämta kunskap, fokus låg istället på att läraren skulle lära ut kunskap. Synen på relationen mellan lärare och elev var att läraren är en auktoritär person som inte uppmuntrar eleven att själv undersöka, tänka och ställa frågor utan läraren tillhandahåller kunskapen.
Senare har jag förstått det finns bakomliggande idéer inom Waldorfpedagogiken som innebär att barnen är redo för en viss typ av kunskap i en viss ålder.
Ett välkänt inslag i Waldorf är betoningen på estetik. Kritiker menar dock att det bara är en viss sorts “rätt” estetik som lärs ut. Hur fria var ni att skapa egna verk som ni ville?
Det är intressant, för många som inte vet så mycket om Waldorf verkar ha en generell uppfattning om att det är “kreativt”. Det upplevde jag inte att det var alls. När vi skulle måla till exempel, fick vi stränga direktiv om exakt vilket motiv vi skulle måla och hur vi skulle gå till väga. Det fanns aldrig något utrymme att skapa det man ville utan det var redan bestämt att alla skulle göra samma sak. Vi höll också på mycket med handarbete, men även här var det bestämt vad vi skulle göra. Jag minns speciellt en period i femte klass när vi skulle sticka lovikkavantar. Jag hade varit sjuk i kikhosta och missat mycket av skolan, men jag fick gå iväg från mattetimmen för att sticka de här vantarna. Det ansågs viktigare.
En vanlig aktivitet i Waldorf är en slags rörelse eller dans som kallas eurytmi. Hur gick det till att göra den och vad var syftet?
Eurytmi är ett ämne man läser under hela skolgången. Det har kanske inslag av någon form av meditation eller yoga och det är fortfarande oklart för mig vad syftet är. I första klass var vi tvungna att köpa dyra eurytmidräkter – en särk i olika fäger – och det var väldigt viktigt att den var antroposofiskt tillverkad.
Jag minns att jag fick gå iväg och göra läkeeurytmi under lågstadiet, eftersom de sa att jag hade “svankrygg”. Jag minns att jag fick hålla i en stav och gå runt i olika formationer med den här staven. De sa att det skulle hjälpa min rygg så att den skulle bli rakare.
En lärare brukade berätta att hans dotter fått läkeeurytmi medan hon hade tandställning och att läkarna varit imponerade av hur snabbt hennes tänder hamnade rätt, vilket läraren menade var tack vara läkeeurytmi.
Sades något om vacciner, barnsjukdomar, alternativbehandlingar, elöverkänslighet, mobilstrålning och liknande?
Angående vaccinationer sa man inte rätt ut att det inte behövdes, men man sa väl att det även “gick bra” att inte vaccinera. Det anordnades särskilda föräldramöten där någon av föräldrarna kom och berättade om hur deras barn inte vaccinerats och hur bra det gick. Man sa att barn utvecklas andligt genom att gå igenom sjukdomar och därför skulle man inte vaccinera sig.
Angående mobiltelefoner pratade man om att det var dåligt, och hade generellt ett motstånd mot det. Jag minns att många pratade om att de inte hade något tv hemma och att det ansågs väldigt eftersträvansvärt.
När man gick till skolsyster förekom det ofta antroposifik medicin och framförallt arnikasalva som var Waldorfskolans universalmedicin. Oavsett om man var lite trött, hade ont i huvudet eller stukat armen blev man insmörjd med arnikasalva.
Delade de upp saker eller beteenden i naturligt och onaturligt?
Ja, plast pratade man om som onaturligt och även syntetiska material generellt. Kolsyra var också onaturligt – vi fick inte dricka läsk. Det fanns ingen plast alls på skolan utan bara naturmaterial.
Såg du några exempel på rasism, sexism, homofobi, förakt mot handikapp eller liknande?
Generellt fanns det en väldigt tydlig uppdelning på skolan. Tjejer och killar delades upp, vad som var accepterat för killar skilde sig från vad som accepterades av tjejer. Det var till exempel mer okej för killar att leka vilda lekar medan tjejer inte skulle göra det. Rasistiska undertoner fanns i undervisningen, och jag minns att min lärare skämtade om slaveri.
På skolan fanns det “läkepedagogiska” klasser för personer med förståndshandikapp. Det var dock väldigt uppdelat så man träffade aldrig den klassen.
Deras syn på vad som är naturligt drabbade tjejer mycket hårdare och tydligare. Man bestraffades hårt för att ha smink och sådant (inte ens ekologiskt smink var tillåtet). Det satte tjejerna i en svårare situation och blev ett fall av dubbelbestraffning då det delvis finns ett socialt tvång att tänka mycket på sitt utseende, men där lärarna samtidigt bestraffade de som hade smink, en viss typ av kläder och så vidare. En situation som jag minns starkt var när min lärare inför hela klassen kallade för en elev för slampa för att hon hade sminkat sig.
Hur hanterades sociala frågor och problem, som mobbning och konflikter?
Det fanns en “antimobbningsgrupp” på skolan och en antimobbningsplan, men den spelade ingen roll utan fanns där enligt min uppfattning mest för syns skull. Det förekom mobbning av elever, och lärarna var även med och bidrog till det. Lärarna upprätthöll vissa stämplar på eleverna och på vilket beteende som var okej. Man pratade även om hur ingen blev mobbad och att det inte fanns någon mobbning på Waldorfskolor, vilket såklart blir väldigt kränkande mot de som faktiskt blev mobbade. Om mobbningsfrågan någon gång kom upp ville lärarna istället prata om att lärare minsann också kunde bli mobbade av elever.
När det var konflikter mellan elever skulle man alltid “reda ut det” i helklass. Mobbare och mobbad skulle träffas och “prata ut”. Efter att man pratat om vad som hänt släppte man det och det var som att man tänkte att det var färdigt då. Jag vet att det förekom kritik mot skolans antimobbningsplan och deras sätt att hantera mobbning, nämligen att det inte fanns någon stöd för deras metoder i forskningen.
Förekom kritik från föräldrar eller elever och hur hanterades det?
Det var inte många föräldrar som kritiserade något eftersom de alla var så inblandade i skolan på olika sätt. Flera av föräldrarna var lärare på skolan eller bästa kompisar med lärarna. Mina föräldrar framförde en gång kritik mot sättet att undervisa och min lärare blev så arg att hon förbjöd dem att komma på föräldramöten och hotade med att sätta mig i parallellklassen. Så det fanns inte någon acceptans för att vara kritisk.
Det var oerhört mycket i pedagogiken som inte förklarades överhuvudtaget, men som går att härleda från Steiners läror och uppenbarelser. Jag minns att vi elever hade frågor ibland, men vi fick alltid till svar att vi skulle förstå senare när vi blev äldre. Så småningom när vi blev äldre fick vi också förklaringar till en del inslag i undervisningen.
Det hände ibland, när vi var lite äldre, att någon elev ifrågasatte reglerna eller undervisningen. Det slutade alltid med att läraren blev väldigt arg och kände sig personligt påhoppad. Efteråt pratade de om mobbning av lärare, vid flera tillfällen började lärare gråta och vi elever framställdes som elaka och som “mobbare”.
Efter Waldorfskolan började du på ett kommunalt gymnasium. Fanns det inte problem i där också?
Det är klart att det gjorde men inte alls på samma sätt som i Waldorf (sedan är det svårt att jämföra eftersom ett gymnasium inte riktigt är samma sak som att gå i grundskolan). Den stora skillnaden jag upplevde var att lärarna respekterade eleverna på gymnasiet och såg oss som vuxna individer. I Waldorfskolan behandlade de oss som barn även när vi inte var det längre. Jag minns till exempel att jag kämpade i femte klass för att vi skulle få ta upp vår mat själva när vi åt, men läraren ansåg att vi inte skulle klara av det så det gick inte igenom.
På gymnasiet fanns det inte alls samma problem med att lärarna förminskade en eller var auktoritära som i Waldorfskolan. Sedan förekom det inte heller mobbning på samma sätt, och även om det fanns problem bland eleverna så var inte lärarna med och upprätthöll eller bidrog till problemen som de gjorde i Waldorf.
Vad skulle du säga till Waldorfförespråkare som säger att det visserligen har funnit problem men att de är borta eller mindre nu, eller att de utvecklat sig vidare från Steiner?
Jag har svårt att tänka mig att det har förändrats. Jag slutade Waldorfskolan år 2007 och då hade det inte förändrats. Hela deras pedagogik bygger ju på Steiner religiösa/andliga upplevelser och idéer, så jag vet inte vad man skulle kunna förändra i så fall och vad förespråkarna menar att man utvecklas mot istället?
Allt jag kan säga är att de åren jag gick Waldorfskola fanns det mycket problem, och problemet ligger ju i själva pedagogiken som inte har någon vetenskaplig grund, sättet att lära ut och så vidare. Sedan pratar förespråkare ofta om hur man inom Waldorf ser mångfalden och “helheten” i människan. Den verklighet jag upplevde var precis tvärtom. Alla skulle vara likadana och göra samma saker. Det fanns ingen förståelse för människors olikhet och det var inte okej att ställa frågor eller kritiskt reflektera.
Alicia Hamberg kommenterar intervjun
Alicia Hamberg gick i Waldorfskola på 80-talet och har skrivit mycket om sina upplevelser därifrån, om Waldorfpedagogik och antroposofi i allmänhet. Här är hennes kommentarer till intervjun.
Eftersom Waldorfskolan bygger på en specifik idé om barnets goda och hälsosamma utveckling, överraskar det inte att waldorfskolan under Agnes Scotts tid inte skiljer sig mycket från min (femton år tidigare). I sin grundläggande syn på människan och världen kan Waldorf inte förändras utan att upphöra att vara Waldorf. Det betyder att man fortfarande skyr kritiskt tänkande, att man försöker förhindra att barnen ‘intellektualiseras’ för tidigt, att man undviker att separera myt från fakta, att läraren som auktoritet är källan till all kunskap och att färdigtryckt skolmaterial utifrån undviks, att undervisningen likriktas och alla barn förväntas följa samma utvecklingsgång, med mera. Eurytmin kan inte tänkas bort, morgonspråk (böner) läses fortfarande och högtider som Mikaelidagen firas på fullaste allvar, eftersom de är på allvar, även om skolan misslyckas med att förklara den antroposofiska tanken bakom. Saga är i djupaste mening sanning; människan är inte i första hand en materiell varelse. Detta har präglat och kommer att fortsätta prägla Waldorfskolan, så länge den inte säljer sin själ.
Att Waldorf förbjuder företeelser som är “normala” utanför Waldorf (läsk, smink, etc) och påbjuder andra (naturmaterial, hälsosam mat, etc) är inte förvånande, utan ett resultat av ett antroposofiskt inspirerat kulturellt högmod och ett förakt för den vanliga världen blandat med insikten att målgruppen är föräldrar som tröttnat på genomsnittssamhällets vulgäraste yttringar. Det är i princip egalt om förbuden gäller mobiltelefoner (nu) eller att tala om teveprogram (på min tid). Å ena sidan har vi antroposofiska tankar om att till exempel onda krafter verkar bland annat genom teknologin, eller att viss föda främjar andlig och fysisk hälsa. Å andra sidan föräldrars begripliga önskan att barnen inte ska sitta klistrade framför apparater eller fastna i skräpmat, lockade till detta av kommersiella krafter och kamrattryck. Den föräldragruppen har Waldorfskolan alltid lockat, även om de samtidsfenomen föräldrarna har stört sig på har varierat. På så sätt har ingenting heller förändrats.
Det är för jävligt! Dessa skolor varför tillåts det? Inte bara i det här landet utan i hela världen? Varför skyddas inte våra barn bättre? Ingår det i nån sorts mänsklig rättighet att utsätta barn för denna idioti?
Vet inte
Vetenskap och Folkbildning har som syfte att främja folkbildning om vetenskapliga metoder och resultat. Ett hedervärt syfte. Ändå låter man en enskild privatperson framföra sina personliga upplevelser, och dessutom låta en annan privatperson kommentera på detta. Detta helt fritt från någon diskussion om forskning. Jag tycker att det är självklart, och bra, att både Agnes och Alicia har åsikter och synpunkter men jag hade förväntat mig att VoF hade grundat sitt inlägg just på forskning och vetenskapliga metoder. Vid Karlstad Universitet har det bedrivits forskning om waldorfpedagogik och waldorfelever en lång tid. Forskning som t.ex. visar att waldorfelever i högre utsträckning än andra läser vidare vid universitet och högskolor och också lyckas bra, detta helt oberoende av psykosocial status. Kanske – tänker jag – kan det bero på den långa träning i att söka källor och vara källkritiska som waldorfpedagogiken praktiserar ända från högstadiet eftersom man inte serverar eleverna valda sanningar i färdiga läroböcker. Det vore intressant, och önskvärt om VoF ville basera sina texter på forskningen och inte enskilda personers subjektiva synpunkter nästa gång. Vänligen Malin Aldal
Detta var väldigt lärande och jag snappade upp väldigt många saker som stämde in på min morfars och farfars fars brors lillebrors uppväxt. Detta gjorde att jag släppte ut väldigt mycket känslor eftersom att en i min släkt blev avrättat på skolbänken efter att ha spottat mot en lärare i en waldorf skola. mvh Ajan
Av diskussionerna här och på facebook efter denna artikel får man väl konstatera — det är i och för sig inget nytt — att waldorfvänner enbart godkänner ‘ovetenskapliga’ åsikter och personliga berättelser om de utformas som lovord av waldorf. Kan ni inte ta era obektivitetskrav och gå till waldorfskolorna och waldorfskolornas företrädare — och er själva! — och be dem ändra på hur de presenterar sig? Det vore ju en välgärning.
Om det bekymrar er så mycket att Joacim valt att göra en intervju utifrån Agnes personliga upplevelse — varför för ni inte diskussionen mot ett mer principiellt plan? T ex kan ni ju försöka att vetenskapligt begrunda varför waldorfskolorna har rätt när de utifrån den antroposofiska människosynen betraktar kritiskt tänkande som olämpligt för barn eller menar att barn lever i en tillvaro där fantasi inte skils från verklighet. Det är bara ett par saker som anknyter till det Agnes berättar och som har sin grund i hur man ser på barnets utveckling. Varför tar ni inte itu med att försvara vetenskapen bakom detta? För att ni varken förstår den antroposofiska idén bakom eller kan komma med rationella argument för den? Eller för att det inte slår er att man ens skulle kunna göra det?
(En småsak: det är synd att Malin Aldal inte ger en tydlig referens till forskningen hon nämner. Den har bedrivits av Bo Dahlin på uppdrag och betalning av en antroposofisk stiftelse. Bo Dahlin är själv engagerad antroposof. Jag rekommenderar faktiskt läsning av delrapporterna — man bör inte nöja sig med den missvisande slutrapporten. Vad gäller slutsatsen att fler waldorfelever läser vidare, så är den märklig. Utifrån Dahlins egen forskning är så inte alls fallet. För att kunna göra det påståendet har han räknat in elever från icke studieförberedande program i jämförelsematerialet. Det ser man i delrapporten som behandlar detta tema. För övrigt har han inte heller tagit någon hänsyn till den sociala bakgrunden när han gjort sin jämförelse. Att det är akademiker- och medelklassföräldrar som sätter sina barn i waldorf spelar roll.)
‘(Universitetet har ändrat sig nu)’
Nej, det har universitetet inte. Däremot har den privata Waldorflärarhögskolan beviljats statsbidrag. Något man borde hållit inne med tills Waldorflärarhögskolan hade förmått visa att kvaliteten är betydligt högre nu än när dess föregångare, Rudolf Steinerhögskolan, samarbetade med Lärarhögskolan, vars utbildningar togs över av SU.
Det är synd att waldorfföräldrar har så liten kunskap om waldorfpedagogikens bakgrund att de står som fågelholkar inför grundläggande idéer om hur man ser på barnets utveckling. I och för sig är det även många waldorfföräldrar som förväxlar ‘kritiskt tänkande’ med ‘tjafsa emot’.
Hej, vad roligt, jag gick också i Kristofferskolan, 1991-2003. och delar verkligen din uppfattning om skolan. Jag tror att den intervjuade i denna artikel måste ha gått i en Waldorfskola som var mer renodlat antroposofisk.
Alla skolformer är bra på sitt sätt. Skola och utbildning är kul och bra. Om något inte funkar beror det oftare på en olycklig sammansättning av människor under en viss tid, än en generellt felaktig filosofi. Skolor är i grunden väldigt lika varandra oavsett vad de kallas. De lär ut grejer om livet vilket är bra. Länge leve skolan så länge den inte lär ut att fysiskt våld är rätt och riktigt. Mvh Paul
Hej! Jag känner igen allt som snackas om Waldorf här på denna sida Bra att bloggens ägare Joacim fick reda på via intervju som han gjort med Agnes här i ämnet “Överlevde jag Waldorf” . Har själv gått en sådan Waldorfskola och det var på Solbergahemmet utanför Järna jag var på från 1969 till 1974. Och allt det som beskrivs känner jag igen, och de 3 första åren från augusti 1969 till december 1971 bodde jag på elevhemmet Smultrongården och de sista åren från januari 1972 till december 1974 bodde jag på elevhemmet Lärkan .Det började med att någon sköterska på barnpsyket i Jönköping som hette Lindahl i efternamn rekommenderade mina föräldrar att jag hösten 1969 skulle få gå på Waldorfskola som heter Solbergahemmet Jag blev itutad med information när jag var där uppe tillsammans med mina föräldrar på ett så kallat “studiebesök” om att det skulle vara bra och att man skulle lära sig skriva och läsa och mycket annat. Men sanningen var att det var inte så bra som man påstod i den information där de utlovade guld och gröna skogar det vill säga att jag skulle få det bra .Varje morgon efter att ha ätit frukost på elevhemmen så startade man dagen med gemensam samling där man fick lyssna på dikter och sjunga sånger allt efter årstidernas gång .
Efter samlingen gick man till sina klasser för olika lektioner. Jag hade en lärare som hette Margareta ända från förskoleklass 1969 och från klass 1 år 1970 till klass 4 år 1974 . När jag och andra i min klass gjorde egna skolhäften fick vi enbart skriva och rita sånt som läraren visade oss, och likadant i ämnet handarbete fick vi bara göra det som läraren visade oss i klass 1 fick man virka grytlapp i klass 2 sticka lovikkavantar, och i klass 3 fick man göra en groda av tyg och i klass 4 fick man göra matta med hjälp av flamskväv .
Och när vi kommer till matematik så fick man via ramsor och klappa händerna veta att 4 är 2 plus 2 .Sen har vi ämnet form där man fick enbart rita samma former som läraren visade oss och råkade man göra ett slarvfel så kunde man åka på en örfil vilket skedde 1971 när jag själv råkade göra ett simpelt slarvfel i ämnet form , Margareta eller “Maggan” hade omväxlande temperament hon kunde vara sjysst de flesta terminstiden men hon kunde ha dåligt humör ibland och då gick det över oss elever och när man hade Eurytmi hade vi en lärare som hette Elke och hon var faktiskt bra och de övningar som Elke visade oss på ämnet Eurytmi var intressanta man fick hålla i någon metallstav högt över sitt huvud och gå i en ring samtidigt som en som hette Tommy spelade på piano .
Ibland fick man ha på sig något som heter maxiklänning och då fick man göra vissa speciella eurytmiövningar uppe på en scen
på samlingssalen Valhalla och vid varje sommaravslutning fick vi elever göra ett sommarspel där man fick spela kung eller prinsessa och efter att sommaravslutningen var klar så fick man ta hem en del alster som man själv hade gjort i ämnet handarbete och mina egna arbetshäften som jag gjorde klart fick jag först ta hem sommaren 1974 .Apropå Tommy honom hade jag i ämnet musik jag fick lära mig spela flöjt och triangel och trumma redan 1970 och lyra samt piano och mindre fiol fick jag prova på 1973 .
När vi kommer till maten som serverades på elevhemmen så var det varierande mat och det fans en gröt som jag hatade och det var vetegröt som smakade äckligt som de försökte tvinga i mej och den var vidrig och jag spydde när jag försökte få i mig gröthelvetet
till sist fick de slänga vetegröten i grishinken , och när vi ändå halkar in på elevhem och hur personal och andra elever var gentemot en .På Smultrongården liksom på Lärkan fanns det en del rötägg bland personal och elever. Vad som de har dolt är vilka straff man kunde få,och ibland kunde man bli straffad för nästan ingenting alls det kunde handla om fysiska bestraffningar som smisk på stjärten,örfilar, luggning,iskalla duschar, och sängstraff där man fick straffligga i sitt rum och inte få äta middag , och vid ett tillfälle då jag var med elevhemmet på en resa till ett ställe som heter Råsboda utanför Tärnsjö i maj 1970 så var det en manlig personal som kastade mej ner på golvet för att jag “råkade” va nyfiken att kola i Dagens Nyheter som personalen prenumererade på och psykiska bestraffningar som att de kunde hota med att man inte skulle få åka hem på lov samt hot om indragen veckopeng och hot om att man inte skulle få vara med på olika aktiviteter. Det som jag och en annan elev som jag hade som en av fåtal bra kompis var med om att han och jag blev utfryst av äldre elever när han och jag frågade om vi fick vara med och spela fotboll men de äldre eleverna sa att han och jag var för små och dåliga och de kunde hota oss med stryk om vi inte stack iväg från fotbollsplanen . När vi halkar in på ämnet rötägg bland elever så skedde det flera tjaffs vid ett tillfälle 1972 så blev en kille och jag osams för något simpelt och det ledde till slagsmål och jag blev förbannad så att jag slog sönder en av hans flygplansmodeller och efter det så fick vi be varandra om ursäkt jag gick med på att betala 4,75 i ersättning till killen vilket jag gjorde. Och vid ett annat tillfälle i oktober 1972 när jag hade byggt ihop en byggmodell som jag fick på min födelsedag och sen på eftermiddag hittade jag den sönderslagen vid en lekplats som låg bredvid elevhemmet Svalan som låg precis granne med elevhemmet Lärkan på Solbergahemmet ,jag fick reda på att det var en annan kille som hade slagit sönder den och jag sa till personalen att jag ville ha 4 kronor i ersättning men nån ersättning fick jag aldrig från den killen .Sen fick man inte leka med saker som snurrar och rullar då blev man enligt personalen hispig ,och det som jag är besviken på att jag fick inte ha en hel del saker ifred ,och det var ett metspö som jag fick med mej upp dit samt 2 små bollar som var en replika av vm-fotbollen Telstar som användes i vm-fotboll i Mexiko 1970 och 1973 i januari så fick jag inte ha en kasse med leksaker i fred den slängde nog personalen bort och en av leksakerna var ett mekanisk leksak jag fick låna av min lillebror som jag lovade att jag skulle lämna tillbaka nästa gång jag åkte hem på lov
och sen blev en annan kille och jag osams i samband med att han och jag och 2 till lekte med märklintågbana och jag råkade öka farten då blev killen arg på mej och jag blev så förbannad så att jag kastade en rälsdel på killen och då ringde personalen upp min lärare Magareta som straffade mej med iskall dusch men den killen som startade bråket fick aldrig nåt straff.
När det gäller ekonomin så var den hård styrd av personalen Man fick enbart använda sina sparade veckopengar till att gå på museum,äta på restaurang, köpa saker till föräldrar på julmarknad och påskmarknad , bara vid några enstaka tillfällen fick man köpa godis och serietidning, och vid ett tillfälle så frågade jag och en kille en av våra personaler på Lärkan om han och jag fick gå till kiosken som låg på en bensinmack i Järna ungefär 2 kilometer från Solberga men där blev det blankt nej , men vissa undantag kunde göras i samband med att man åkte på skolresa De skolresor jag var med om var dagstur till Mariefred och Gripsholm slott i slutet av maj 1973 på skolresa där fick man köpa godis och glass och min klass passade också på att åka ångtåg det var kul man åkte från Mariefred till Läggesta och där vände tåget tillbaka till Mariefred och ett tillfälle var jag med spå sportlovsresa istället för att åka hem det var 1974 när jag och personal och elever som bodde på Lärkan åkte med charterbuss upp till Hedeviken i Härjedalen och var där 1 vecka , och där åkte vi skidor alla dagarna och man gjorde utflykt till Grövelsjön en heldag där vi åt på restaurang och vid 2 tillfällen följde vi med personal när man gick till konsumbutiken och där fick vi köpa godis , men det som jag blev besviken på att jag fick inte gå ner till ån och vinterfiska trots att jag hade min pimpelspö med mej blev nekad av en av kvinnliga personalen och sen maj 1974 så gjorde vårat elevhem en vårutflykt till en ö i Stockholms Skärgård där vi var 5 dagar och där så provade man fiskelyckan med kastspö men vi fick inte bada på stranden för personalen och vi satt mest inne i stugan på ön .Och när man hade högtider som Valborg och Mikaeldagen var man tvungen att hålla en personal i handen likadant när man gick promenader oavsett liten skogspromenad i området eller promenad till Farstanäs Camping där vi passade på att leka och fika ur vår medhavda fikakorg var man tvungen att hålla personal i handen. men däremot fick jag med mig mina skidor,pimpelspö och andra saker som jag hade med mig på sportlovsresa till Hedeviken hem när jag åkte hem på påsklov och sen efter att jag blev utskriven från Solberga februari 1975 så fick jag mina besparingar på 250 kronor och mina kläder och andra mina saker hemskickad via paket i april 1975
När vi kommer in på något som heter Handling som var varje söndag i samlingssalen Valhalla på Solbergahemmet var man tvungen att ta någon i handen och säga “Jag söker Herren” och sen stod man där och lyssnade på när Tommy spelade olika kyrkomusik på orgel och när prästen berättade olika bibliska berättelser
Varje gång när man åkte hem var det roligt när föräldrarna hämtade mej och när man skulle vid vissa tillfälle åka tåg från Södertälje
hem till Nässjö , men när det var dags att återvända till Solberga var det jävligt tråkigt och kändes tråkigt jag började storgråta så fort när jag skulle kliva ombord på tåget på Nässjö central och mins föräldrar vinkade av mej ,och likadant de tillfällen då mina föräldrar körde mej tillbaka till Solberga och vid framkomsten är jag klev ur började jag storgråta och jag lipade hela tiden även när man kom in och föräldrarna skulle åka iväg och sa adjö till mej . Sista gången jag lämnade Solberga var 19december 1974 då mina föräldrar fick hämta mej jag hade åkt på rejäl influensa de åkte tåg från Nässjö till Södertälje och en vaktmästare hämtade dom med en blå folkabuss av märket vw Hanomag som var populär bland skolorna och sen så fick jag efter att ha ätit frukost och sagt adjö till personal och elever kliva ombord tillsammans med mina föräldrar och vi åkte iväg till Södertälje Södra där mina föräldrar och jag åkte tåg mot Nässjö och jag var sjuk så att jag ringde upp och sa att jag inte kunde komma tillbaka dit runt 10 januari 1975 och i första veckan av februari 1975 ringde personal och sa att jag istället skulle bo på elevhem på Saltå Grundskola och dagen innan blev jag lessen jag ville helt enkelt inte tillbaka dit mer till Järna jag gick ner till en damm och jag hade planer på att dränka mej i dammen men tur vad så var det någon som bodde är som ropade var är det och dagen efter ringde mina föräldrar och jag upp syster Lindal och sa att det är inte lönt att de tvingar mej tillbaka till Järna mer , och därefter så fick jag istället börja på en annan helt vanlig skola i Eksjö och där var mycket bättre, där kunde man få lära sig mer matte,svenska,engelska,hemkunskap,träslöjd,gymnastik vilket man inte fick göra på Solberga i Järna och där i Eksjö fick jag mer bättre kompisar och bättre lärare och man kunde få vara med sina skolkompisar att spela fotboll och pingis varje rast och man fick lov att gå på stan när det var marknad i augusti ,och när man skulle med mera och det som var bäst att man kunde pendla fram och tillbaka måndag-fredag med buss för åka hem fick man bara göra på sportlov,påsklov,sommarlov,höstlov,jullov när man var på Solbergahemmet i Järna och det var inga möjlighet att helgpendla när man befann sig 30 mil hemifrån
Om jag ska sammanfatta tiden på Solbergahemmet så var en stor del av tiden från 1969 till 1974 totalt bortkastad tid
och man var mer eller mindre hjärntvättad av Antroposofernas läroupplägg som jag anser är sekteristisk ,och
att antroposoferna uppmuntrar personal och lärare att bestraffa elever i början av 1970-talet är helt obegripligt
och att personal så mellan fingrar när det uppstod konflikter och slagsmål och oftast var det den som blev drabbad och utsatt som fick skulden ,och jag själv fick skulden vid ett tillfälle under hösten 1972 det var när jag fick följa med Margareta till personalrummet på Valhalla Samlingssal och så råkade kaffebryggaren strula och paja och vad hände då den slynan till lärare Margareta började anklaga mej genom att påstå att de var jag som pillade på kaffebryggaren en Melitta så att den pajade jag fick oförtjänt betala 250 kronor i ersättning för något som jag själv inte ens hade förstört och man kunde även bli beskylld för andra saker som det visade sig det varandra som hade gjort .
Man kan undra var det så under 1970-talet att den sekteristiska antroposoferna “uppmuntrade” personal att bestraffa elever både fysisk och psykisk samt behandla elever oavsett om en del elever var normalbegåvade eller funktionshindrade som mindervärdiga och idioter ?
för på den tiden var det vanligt att normalbegåvade elever och funktionshindrade elever var placerad på såna antroposofiska Rudolf Steiner Waldorfskolor och det var inte ovanligt att en del normalbegåvade elever utsatte funktionshindrade elever för missaktning,trakasserier,våld,utfrysning och hot
Nästa fråga var det ett sätt för antroposoferna att med sitt läroupplägg “hjärntvätta” eleverna med sina randoma utvalda läroupplägg som man misstänker gick i sekteristisk riktning ?
Finns det fler personer här inne som har blivit kränkt precis som jag och andra på just Antroposofernas Rudolf Steiner Waldorfskolor?
I så fall ska allt fram
Noterat
Noterat X2
Noterat by ajdin muldavic x1
Hur kan skolor baserade på ovetenskap ockultism och sekterism få verka över huvud taget i Sverige idag? Och för skattepengar till råga på eländet!
Det är egentligen väldigt enkelt: Antingen lär vi ut vetenskap eller så lär vi ut sagor, lögner, illusioner och bedrägeri. Förtjänar inte alla barn det förstnämnda?
Förbjud skiten och även andra religiösa skolor för barn!
Jag gick på en waldorfskola under nästan tio års tid, började i mitten på 90-talet. Jag känner igen allt som tas upp i intervjun ovan och även mycket av det som avhandlas i dokumentären “De utvalda barnen” som sänds på SVT just nu. Den har dragit upp mycket från min barn -och ungdom, på gott och ont. Saker som tas upp i den serien är definitivt inte isolerade till Solviksskolan, det vet jag av egen erfarenhet och efter att ha pratat med elever från andra skolor.
Det värsta med Waldorfskolorna är att eleverna ofta blir inlåsta; man får inte betyg som i andra skolor och man läser inte kurser/poäng på samma sätt. Inte sällan ligger man så långt efter kunskapsmässigt att det blir en effektiv barriär, i vår klass kunde man märka vilka som kommit in senare helt enkelt på att dessa kunde betydligt mer än övriga. Det är med andra ord lättare sagt än gjort att byta skolform. Jag har aldrig förstått hur det kan vara tillåtet att hela Waldorfrörelsen har en “egen värld” som rullar på helt vid sidan av den övriga. Man har på något vis till och med undkommit att stämplas som en religiös friskola trots att hela undervisningen är en enda lång utövning av antroposofi! Inte sällan är föräldrarna anhängare och i värsta fall är hela bekantskapskretsen insyltat på ett eller annat sätt. Föräldrarna må ju välja själva, men vi väljer så vitt känt inte våra föräldrar. Det är en fruktansvärd situation att vara “avvikare” och fast i en sådan omgivning.
Vi hade lärare som jag vågar påstå snabbt hade gjort sig omöjliga på en vanlig skola. En bildlärare med extrema, ibland våldsamma, känsloutbrott. Hon kunde totalt göra ner elever inför hela klassen tills både elev och lärare stod i tårar. En eurytmilärare som inlädde (sexuell) relation med en elev utan att det anmäldes, men till slut åtminstone fick sluta sin anställning. Exemplen är många. Som bög fick jag i tonåren höra en lärare alla på skolan såg upp till uttrycka åsikten att homosexuella inte borde få arbeta som pedagoger eftersom barnen skulle “se att något saknas, att det är halva och trasiga människor”. Jag har (tack och lov) aldrig behövt känna mig lika ensam och utsatt som jag gjorde då igen. Det är möjligt att denna persons åsikt inte var vida spridd inom kollegiet – jag vet inte – men det var där och då ingen som sa ifrån eller ens ifrågasatte uttalandet.
Man pratade hela tiden om hur undervisningen skulle vara allmänbildande och ge en bred kunskapsbas, medan kommunala skolor höll på med korvstoppning och ensidigt fokuserade på vissa ämnen. Jag såg aldrig någon “bred utbildning” på waldorfskolan; Ämnen som fysik, biologi och kemi har jag i allt väsentligt aldrig haft några lektioner i, om vi inte räknar kemilektionen där vi fick slicka på en saltsten och känna på snäckor och äggskal placerade under ett tygstycke(!). Naturvetenskapliga ämnen var konstant nedvärderade och fult att bry sig så mycket om, medan bild, eurytmi, musik och teater var viktiga.
Hela skoltiden var präglad av lärare som recenserade elever, valde och valde bort. Stämplade vissa som bättre och andra som sämre. Som “berättade” hur verkligheten ser ut och fungerar. Vad som var fint och fult. Sant och falskt. Jag har sett så många fara illa på dessa skolor. Det gör mig fruktansvärt ledsen att veta att det här rullar på år efter år men att samhället aldrig får upp ögonen för det eftersom majoriteten på ett eller annat sätt antingen är kvar i rörelsen eller har någon form av lojalitetsband till den. Man leker med, och i många fall faktiskt förstör, människors liv för lång tid framöver.
Jag uppmanar alla att se på “De utvalda barnen” (finns på SVT Play) och ha i minnet att detta utspelar sig, i bästa fall i något utspädd form, över hela landet. Varje dag.
Känner igen väldigt mycket från dokumentären “de utvalda barnen” som går på SVT just nu. Gick på en annan Waldorfskola (Kristofferskolan i Stockholm) på 90/00-talet och det var väldigt likt Solviksskolan tyvärr. Man ska inte tro att Solviksskolan på något sett är mer extrem än många andra Waldorfskolor. Otroligt att det får fortsätta. Men det är väl pga att man lurar Skolverket aktivt. Har själv varit en (av läraren utvald) elev att sitta i intervju med representanter från Skolverket och ljuga.
Jag har tagit del av Tv-programmen och har inte någon sympati för de extrema lärare och grundare till Nibbleskolan. MEN man ska ju veta att Solvikskolan inte var en Waldorfskola. Den hette inte ens Solvikskolan utan Nibbleskolan! Hoppas alla som sett detta och reagerar verkligen funderar på vad som händer på våra barns skolor och ingriper snabbt. Vi har som föräldrar naturligtvis ett avgörande ansvar att se vad som händer i skolan och med barnens utbildning! Jag har barnbarn som går i en Waldorfskola och jag har som morfar besökt skolan vid många tillfällen och även bidragit med material i t.ex. Kemi och haft direkt kontakt med lärare. Min uppfattning är att det fungerat bra och att mina barnbarn fått (får) en bra utbildning.
Själv har jag som politiker i Barn- och utbildningsnämnder fått ta upp samma frågor på våra kommunala skolor. I fall där skolan brustit gick jag tillsammans med förälder till skolan. Med förälder och elev hade vi samtal med skolledning och det gav resultat i att skolan bad om ursäkt och att de skulle observera de rutiner de hade. Kommunens ledning blev också inkopplad i ärendet. Det senast hände för några år sedan.
Solvik/Nibble har hela tiden haft sin grund i waldorfpedagogiken och antroposofin även om man inte från början var medlem i Waldorffederationen.. Skolan har emellanåt varit kontroversiell och har delvis skapat olika läger, men den har alltid varit en del av waldorfssverige. Inte minst det faktum att waldorflärare gått till/från Solvik helt naturligt bekräftar det.
Att kommunala skolor också har problem förnekar ingen. Det sorgliga är att många waldorfskolor ovanpå dessa problem som delas av alla har allt som kommer av ganska extrema andeläror och pedagogik som sållar elever efter karma och (påstådd) andlig mognadsgrad, temperament och så vidare.
Såna talibanliknande sekteristiska skolor borde stängas ner och få sina tillstånd att bedriva skolverksamhet indraget ,för på dessa waldorfskolor så var det tyvärr proble med mobbning,våld,hot och kränkningar,och oftast var det så att det var handikappade elever som blev utsatt för kränkningar på dessa waldorfskolor under 1960-talet fram till 1980-talet eller längre ramåt och speciellt vissa inom personal och medarbetarbarn som satte i system att behandla handikappade elever som att de vore sämre än alla men även de elever som “råkade” vara invandrare och vara HBTQ -folk blev trakasserad ,och man använde sig av omänskliga straffmetoder vissa likt det som talibanerna använder aga i form av smisk på stjärten oavsett om man gjorde det med handlata eller med linjal ,örfil förekom även som straffmetoder , iskalla duschar, slag på fingar och händer med linjal,man kunde bli dragen i håret och örat och lpersonal kunde ta nacktag och ta polisgrepp och dra ner barn och ungdomar på golvet,och i flera fall så gjorde man inget åt för att stoppa mobning och slagsmål som förekom ,annars så var det vanligaste bestraffning om man skolkade att man fick straffligga i sängen utan middag och sen kunde det förekomma straffarbetsdag som innebar att man fick röja ris och sly och sen straffpromenader där man tvingades gå i rask takt med 2 personal som höll i varsin hand ,och i mitt tidigare inlägg så var det bannlyst med TV på elevhem och det var bannlyst för elever som bodde på elevhem att titta i dagstidningar som personalen prenumererade på ,man skulle vara helt sluten från omvärlden ,och de som var yngre fick inte va uppe till mer än 7 på kvällen och då var det marsch i sängen de som var äldre fick va uppe tilll cirka 9 på kvällen ,och man fick inte leka med saker som snurrar och rullar då blir man hispig och man fick inte ens läsa om saker som man råkade va nyfiken på fär då blev man även hispig enligt personalens synsätt ,och det fanns mer strängare regler från 1960-talet fram till början av 2000-talet och på dessa waldorfskolor blev många hjärntvättade efter att ha fått antroposofiläran “inbankad” i hjärnan och man tvingades äta sådant som man inte tyckte om och att man fick inga betyg alls man fick enbart muntlig bedömning ,och en del ämnesundervisningar man fick engelska,matematik,var rena tramset och rena idiotförklaringen och på den tiden 1960-talet fram till 1980-talet eller senare existerade inte ens kemi,psykologi,samhällskunskap,och några ämnen alls på waldorfskolorna och då kan man förstå att en del barn och ungdomar som istället hoppade av från waldorf och började i vanlig kommunal skola på högstadiet fick ta igen mycket som man saknade i kunskapsväg och tyvärr så delades extrema andliga läror och pedaogiker som delade och sållade in eleverna efter karma med mera ,skolhälsovården på waldorf var inte mycket att hänga igranen ,och att det till och med fanns personal som aldrig borde ha fått jobba med barn och ungdomar det behövde man inte vara någon raketforskare för att upptäcka detta. .Då snackar jag om saker och ting som skedde på antroposofernas waldorf-internatskolor med elevhemsboende och även externa waldorfskolor som inte är okej alls
Patrik; jag blir oerhört berörd av din historia, det som du berättar är hemskt, jag gick i en waldorfskola i järna och åkte buss förbi era skolor och hem varje dag, jag kunde aldrig i mina vildaste fantasier föreställa mej att det pågick något sådant som du beskriver på den tiden. jag blir så arg av att läsa din berättelse att jag får lust att åka dit och slå ned de skyldiga.
Jag hoppas, Hoppas!, verkligen att ni fått möjlighet att reda ut det ni var med om ni som bodde och gick på skolorna vid saltå kvarn, annars är det nästan en lika stor synd som att ni blev utsatta för det ni blev,
jag beundrar dej verkligen för att du gått igenom något så hemskt utan att låta dej knäckas av det, du är värd all respekt och all vänlighet, i världen! Minns alltid det!
Det vore inte helt fel om de flesta antroposofiska waldorfsklor som Solvik före detta Nibble, Mikaelgården,Solberga by före detta Solbergahemmet,Solåkrabyn,Saltå gymnasium före detta Saltå Arbets-yrkesskola, Kristofferskolan, Dormsjöskolan ,och övriga antroposofiska rudolf-steiner-waldorfskolor oavsett internatskolor med elevhemsboende och externatskolor borde bli föremål för landsomfattande stor skolinspektion för att se om det finns stora brister i verksamheten ,och om det finns stora brister och sake som pekar på att det fortfarande förekommer saker inklusive otillåtna bestraffningar och kränkningar mot barn och ungdomar från personalens sida som inte är okej alls och att man fortfarande medvetet låter interna trakasserier,mobbning,hot och våld elever emellan pågå utan åtgärder med mera , då borde det räcka som bevis för att verksamheten borde stängas ner för gott Om antroposoferna kör med sitt skitsnack och påstår att mobbning,slagsmål,trakasserier och hot som sker internt mellan elever inte är mer problematisk än det som sker på helt vanliga kommunala skolor så blånekar dom som en häst tuggar för problemet är betydligt större på waldorfskolorna än de kommunala skolorna .
Waldorfpedagogik eller Steinerpedagogik är en pedagogik som baseras på en antroposofisk bild och syn på människan och tillämpas vid Waldorfskolor, Waldorfförskolor, Waldorffritidshem och vid antroposofiskt baserade läkepedagogiska hem för elever med funktionsvariationer.
Den utgår från Rudolf Steiners idéer om hur man kan forma en pedagogik, som lägger lika stor vikt på den tankemässiga, den känslomässiga och den viljemässiga utvecklingen hos barn, på ett sätt som motsvarar deras förment grundläggande inre situation och utveckling på varje åldersstadium.
Waldorfskolan eftersträvar att vara en 12-årig skola med sammanhållna klasser från ettan till tolvan. Man strävar också efter att ha samma klasslärare genom de första sju åren, som följer och utvecklas med barnen som en förebild, bland annat genom att genom eget studium och fördjupning bygga upp och ansvara för undervisningen i alla huvudämnena upp genom klasserna till åttonde klass.
Det fanns i oktober 2010 omkring 1 000 Waldorfskolor (inklusive vuxenutbildningar)[1] och cirka 1 600 Waldorfförskolor i ett 60-tal länder i alla världsdelar. I Norden fanns det (december 2010) 116 Waldorfskolor.[1]
Waldorfskolans läroplan i Sverige har en egen målbeskrivning[2] som har godkänts av Skolverket. Sedan 2011 följer alla Waldorfskolor Lgr 11, och Waldorfskolefederationen och Waldorflärarhögskolan har uppdaterat den egna kursplanen, “En väg till frihet”, parallellt med det. 2002–2008 skedde utbildning av Waldorflärare i Stockholm i samarbete mellan Lärarhögskolan i Stockholm och Rudolf Steinerhögskolan. Efter överflyttning av utbildningen vid Lärarhögskolan till Stockholms universitet i början av 2008 beslutade dess naturvetenskapliga fakultetsnämnd att avveckla samarbetet med Rudolf Steinerhögskolan. Som skäl angavs att Waldorflärarutbildningen inte vilar på vetenskaplig grund.[3] Detta beslut har efter en motion 2013 av tre miljöpartister överprövats av regeringen, som ämnar avsätta 10 miljoner kronor årligen till utbildning av waldorflärare.[4]
Waldorfpedagogiken har också kritiserats av en tidigare Waldorfelev, som tillhör ett internationellt nätverk som granskar antroposofin, för att vila på en outtalad andlig grund som enligt kritikern medför att man gör ovetenskapliga bedömningar av barns intellektuella utveckling.[5]
Halloj!
Jag gick i Waldorf-grundskolan och lekis/dagis i slutet av 1990-talet, början på 2000-talet och kan relatera mycket till det som skrivs. Personligen passade jag aldrig in på Waldorf just eftersom jag alltid varit nyfiken och självtänkande – och det passade sig inte speciellt väl med att gå på Waldorf.
Har dock inte sådana extrema erfarenheter som många här. Vi fick ha CD-spelare och sådana saker t.ex. Tjejerna fick ha smink, vad jag vet. Om de blev tillsagda personligen vet jag inte. Men hörde eller såg aldrig något om det. Fotboll spelade vi jämt och ständigt. Skulle snarare säga att det finns en typ av feministiskt tänk gällande tjejer – att de är precis som killar, men kan ju inte prata för deras erfarenheter.
Däremot känner jag igen mycket annat som detta anti-vetenskapliga flummet, eurytmi, spela flöjt och annat skit som man var tvungen att göra, utan någon som helst förklaring… att du inte får ifrågasätta något, auktoriteten, dåliga lärare, den mytologiska kristenheten osv. Det kändes lite som en sekt, minst sagt. Skolan drar till sig mycket skumt folk helt enkelt. De menar väl många gånger, men det blir fel.
Dock ska sägas att jag också minns mycket fina saker därifrån också. Sådant som höstfester, träslöjd, högkvalitativ mat, smide, bild – att allt är så fint jämfört med kommunala skolan (som jag också gick i senare). Tanken är fin men den brister mest på de osympatiska personer som många gånger driver skolorna eller deras brist på kunskap att förmedla tankesättet, tror jag.
Jag tycker idag t.ex. att moderniteten på många sätt är vedervärdig och så som jag har hört att vanliga skolan utvecklats av många som arbetar som lärare, så förstår jag att folk letar efter alternativ. Skulle inte vara främmande för att sätta mitt barn i Waldorf – i alla fall till en början och se vart det leder – om det blivit lite bättre, men behållit de bra sakerna.
Kram och god jul 2021!