Under den senaste veckan har flera medier rapporterat om hur antroposofisk medicin riskerar att införlivas i svensk lagstiftning. Experter, partipolitiska debattörer och ledarredaktioner har uttryckt kritik och varnat för att förslaget riskerar att ge overksamma alternativmedicinska preparat en gräddfil. Även Läkarförbundet har varnat för att en urholkning av läkemedelsbegreppet är en patientsäkerhetsrisk. I tidningen Expressen bemötte sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) kritiken den 13 januari 2015, med orden:
Läkemedel ska prövas i en enskild process för varje enskilt preparat. Dessa processer ska vara av samma art för så kallade antroposofiska läkemedel som för andra jämförbara preparat.
Foto Kristian Pohl/Regeringskansliet
Vad ministern menar med “jämförbara preparat” framgår ej av uttalandet. Att använda sig av den vetenskapliga metoden för testning av läkemedels effekt, genom placebokontrollerade, dubbelblindade studier är något föreningen Vetenskap och Folkbildning förespråkar, till skillnad från företrädare för antroposofisk läkekonst.
Bakgrunden till den debatt som nu förs är att en dom i EU-domstolen har gjort att de tillfälliga tillstånd som hittills möjliggjort att Vidarkliniken kunnat använda sina antroposofiska preparat inte längre får ges. Istället måste dessa preparat, om de alls ska kunna säljas i Sverige eller användas i sjukvården, på något sätt införlivas i den svenska läkemedelslagstiftningen. Läkemedelsverket har utrett hur det skulle kunna ske vilket de redogör för i rapporten Förutsättningar för och konsekvenser av att införliva artikel 16.2 i läkemedelsdirektivet (2001/83/EG) i svensk läkemedelslagstiftning daterad 2014-10-30. I rapporten ger verket fyra olika alternativ för hur antroposofiska/homeopatiska preparat kan införlivas (godkännas) i svensk läkemedelslagstiftning, i enlighet med ett uppdrag från regeringen 2013.
I tre av de fyra alternativen skulle följden bli att antroposofiska eller homeopatiska preparat för utvärtes bruk eller för intag via munnen och som är lämpade för egenvård, skulle kunna godkännas av läkemedelsverket och sedan marknadsföras och säljas tillsammans med angivande av vilka symptom eller sjukdomstillstånd de är avsedda för. Exempelvis på ett apotek. Ur konsumentsynpunkt är det givetvis oacceptabelt – ingen vetenskapligt visad verkan skulle krävas för sådant godkännande eller försäljning, men många konsumenter skulle vilseledas att tro att preparaten har effekt.
En sådan utveckling skulle rimma mycket illa med andra EU-direktiv som anger att hälsopåståenden vid marknadsföring av mat och kosttillskott inte är tillåtna om de inte visats vara riktiga. Om regeringen väljer att införa något av de tre alternativen skulle vi få en typ av läkemedel som inte har någon visad effekt men ändå sägs vara lämpade för behandling av vissa angivna symptom eller sjukdomstillstånd. Man får idag inte påstå att mat eller kosttillskott är hälsosamma utan vetenskaplig grund, men man skulle i så fall utan vetenskaplig grund få påstå att vissa läkemedel utan att vara verksamma ändå är lämpade för vissa symptom eller sjukdomstillstånd.
De preparat det handlar om är exempelvis såna som utgår från delar av husdjur, ofta nötkreatur. Vi talar om ändtarmsöppning, livmoderslemhinna, penis, moderkaka, prostata, manligt respektive kvinnligt urinrör, vagina, urinblåsa, hjärna, blod och så vidare. För behandling av ett sjukt organ används påfallande ofta preparat som utgår från husdjurets friska.
Antroposofins behandlingar bygger på ovetenskapliga och pseudovetenskapliga idéer om hur människokroppen fungerar, varför den blir sjuk, och hur den ska fås att bli frisk igen.
Vissa antroposofiska preparat lämpar sig inte för egenvård eftersom de injiceras eller är avsedda för allvarliga tillstånd som hjärtsvikt, astma eller cancer. Om dessa preparat överhuvudtaget ska användas i Sverige så måste de av flera skäl naturligtvis receptbeläggas och endast hanteras av sjukvårdspersonal med lämplig utbildning – vilket också är Läkemedelsverkets ståndpunkt.
Normala läkemedel måste vara ändamålsenliga, de måste vara verksamma, och för att kunna godkännas måste detta visas på ett vetenskapligt tillfredsställande sätt vilket omfattar kliniska prövningar och omfattande dokumentation. De allra flesta antroposofiska preparat som skulle behöva receptbeläggas skulle sannolikt inte kunna bli godkända på det sättet – de skulle inte kunna visas vara ändamålsenliga. Därför skulle man i lagstiftningen behöva överge den mycket rimliga principen att läkemedel ska vara verksamma om man ville godkänna något större antal av dessa antroposofiska preparat. Tre av läkemedelsverkets alternativ innebär att en gräddfil införs där denna princip överges. I ett av förslagen är det dessutom så att man skulle kunna få ett icke verksamt preparat godkänt som läkemedel så att det får anges vilka symptom eller tillstånd det är avsett att behandla!
För att undvika att människor vilseleds och tillåta dem att göra informerade val menar vi att inga preparat bör få säljas med påståenden om att de är lämpade för något symptom eller något sjukdomstillstånd utan att det faktiskt har demonstrerats vara så. Det vore besynnerligt om lagstiftningen kring vad man får säga om mat och kosttillskott skulle vara strängare än för läkemedel.
Läkemedelsverkets bedömning är att artikel 16.2 kan införlivas i svensk lagstiftning genom särskilda
bestämmelser i läkemedelslagen. Verket menar att ett ställningstagande kring om så ska ske är en politisk fråga och inte en vetenskaplig. När det gäller läkemedels effekter handlar det dock om en alltigenom vetenskaplig fråga, vilken bäst avgörs med vetenskapliga metoder. Att tillåta att preparat som inte genomgått prövningar med mätbara resultat att klassificeras som “läkemedel” är ytterst olyckligt. Att de dessutom skulle få säljas som lämpliga för vissa symptom eller sjukdomstillstånd vore vilseledande och därför oacceptabelt ur ett konsumentperspektiv. Att endast ställa krav på att antroposofiska och homeopatiska preparat saknar skadliga biverkningar skulle innebära ett grovt ingrepp på såväl läkemedelslagstiftningen som patienters möjlighet att göra informerade val. Att kalla ett preparat “säkert” gör att människor riskerar få uppfattningen att det är effekten som är säkrad, när det egentligen bara betyder att produkten är ofarlig. Det kan leda till att människor luras att använda preparat som visserligen inte skadar men som saknar effekt. Läkaren och Dagens medicin-bloggaren Mats Reimer summerar:
God omvårdnad kräver inte tillgång till låtsasmediciner. Vidarklinikens framtid inom rehabilitering är väl inte beroende av att deras läkare har tillgång till tusentals olika magiska piller och sprutor?
Vi kan alltså inom kort sitta med kommersiella apotek som får sälja lite vad de vill, så länge det inte är skadligt. Det är uppenbart att det i ett sådant läge är lönsamt att sälja sockerpiller för två tredjedelar av kostnaden av billigaste effektiva medicin. Ovetenskapligt och oetiskt. Jag hoppas innerligt att inga sådana undantag röstas igenom.