Referat av föredraget:

Kan emotioner förmedlas telepatiskt? En experimentell undersökning.

Jan Dalkvist och Joakim Westerlund, Psykologi, Stockholms Universitet


Torsdagen 3 juni

Parapsykologisk forskning har länge kämpat för att hitta experiment som kan ge statistiskt säkerställda effekter som skulle kunna tyda på parapsykologisk förmåga. Eftersom välgjorda experiment med tydlig effekt fortfarande saknas är en tanke att telepatiska krafter kanske är mycket svaga. För att försöka kompensera detta har ett experiment utformats där flera personer (s k sändare) samtidigt försöker förmedla en känsla till flera andra (mottagare).

Under mitten av 90-talet har Jan Dalkvists forskningsgrupp vid Psykologiska institutionen på Stockholms universitet gjort flera serier av experiment med gruppkommunikation av emotioner, dvs känslotillstånd. En grupp personer har i ett rum fått betrakta en serie med 30 diabilder. Varje bild visades i 20 sekunder. Sändarnas uppgift var att "hålla fast" vid den uppkomna känslan medan varje bild visades. Mottagarna satt i ett annat rum i en ring med ryggarna mot varandra. En försöksledare meddelade mottagarna varje gång en ny bild visades i sändarrummet. Mottagarna var instruerade att gissa om den känsla som sändarna försökte förmedla var positiv eller negativ. Efter att alla 30 bilderna visats bytte försökspersonerna rum och de tidigare sändarna fungerade som mottagare. (Se http://www.psychology.su.se/units/cogn/parapsyk/forskning.html#gruppkom)

Bilderna hade av ett femtiotal andra försökspersoner skattats kvantitativt med avseende på sju olika känslor: behaglighet (pleasure), engagemang (involvement), uppfattbarhet (perceptibility), förtrogenhet (familiarity), medlidande (compassion), motvilja (repulsion) och lugn (calm). Mottagarnas betyg (positivt eller negativt) jämfördes med de sju skattningsskalorna och analyserades med avseende på dessa och flera andra typer av möjliga samband.

Sammanlagt åtta statistiska samband hittades (publicerat i Journal of Parapsychology 1998), bl a:

1) Män hade högre frekvens av träffar när de började som mottagare medan kvinnor hade högre frekvens när de började som sändare.
2) Personer som efter experimentet trodde på telepati hade en lägre frekvens av träffar.
3) Den först presenterade bilden i varje serie hade högre frekvens av träffar.
4) "Positiva" bilder gav en högre frekvens av träffar för den efterföljande bilden (oavsett om denna var positiv eller negativ).

Det framgick ej av föredraget eller den publicerade artikeln hur många korrelationer som undersökts för att finna dessa åtta samband.

De åtta statistiska sambanden testades sedan i en strikt hypotestestande studie med sammanlagt ca 600 försökspersoner som fullbordades våren 1999. Det var resultaten från denna studie som Jan Dalkvist och Joakim Westerlund var inbjudna av V&F att berätta om.

Resultaten av den hypotestestande studien visade att av de åtta undersökta sambanden kunde signifikans inte påvisas för något enda. Samtliga åtta hypoteser kan därför förkastas.

För närvarande (nov 99) arbetar Dalkvist och Westerlund med att testa olika möjliga förklaringar till att inga av de åtta hypoteserna kunde bekräftas. Dessutom undersöker de om den nya (större och mer tillförlitliga) datauppsättningen trots allt inneheller något intressant som kan generera nya hypoteser.

Undertecknad drar slutsatsen att övertygande resultat för existensen av telepati fortfarande saknas. Jan Dalkvist anser att det finns statistiska samband i s k ganzfeld-exeriment som behöver studeras ytterligare.

Tillägg 00-04-02: Ganzfeldexperimenten ifrågasätts kraftigt i en artikel av Milton & Wiseman i Psychological Bulletin (Vol 125 (4), sid 387-391, 1999) med rubriken "Does psi exist? Lack of replication of an anomalous process at information transfer". Artikeln kommenteras av Scott O. Lilienfeld i Skeptical Inquirer Nov/Dec 1999, sid 9-12, under rubriken "New analyses raise doubts about replicability of ESP findings". Kortfattat går kritiken ut på att upprepbarheten av ganzfeldexperimenten inte överskrider vad som förväntas av slumpen.

Sammanfattningen skriven av Dan Larhammar.